﻿Det var någon tid efter, sedan Norge
fått sitt »rene Flag». Vår väg gick öf-
ver norska bygder — från Storlfen till
Trondhjem — och mycket vackert fick
man se på den färden. Vackra voro de
från bärgen nedstörtande bäckarne, hvilka
stundom liknade glittrande silfverband
och stundom bredde ut sig till skimran-
de »brudslöjor». Vacker var den skum-
mande Stordalsälfven; mycket pent var
att se de hvita gethjordarne liksom små,
rörliga snöbollar uppe på fjällets gröna
sidor; skönt blänkte snön på fjällens krön,
och skön var Trondhjemsfjordens krusade
blå yta. Men jag såg något, som jag ock
tyckte var mycket vackert. Norges flagga
lyste oss emot öfverallt från bygderna.
Till och med vid små gårdar, hvilka hade
torftäckt tak, fladdrade flaggdukarne.